Inte så jävla häftigt

Känner ni käringen Skullman? Hon som är töntigt rädd för att ramla och slå sig i skidbacken eller i nedförsbackarna med cykeln och därför alltid blir ifrånkörd av killarna?
Med en onödig rädsla för att slå sig ligger hon på bromsen och nöter.
Så har hon nu råkat ut för sin första cykelskada ändå.

Orsakad Av en parkerad cykel.

Skulle bara flytta lite på min cykel när den plötslig föll och landade rakt på min fot med sin fulla tyngd rakt på tån, och pang sa det, så va tån bruten. Mitt i semesterfirandet. Som tur var hade inte så många andra semesterfirare på Öland skadat sig eller blivit sjuka idag så trippen Källa-Borgholms vårdcentral- kalmar sjukhus röntgen - akuten gick på ett kick och nu är vi alla (jag, mackan, tån, mina nya kryckor samt den dumma cykeln- som straffas genom att hänga där bak) påväg till Norrköping och fortsatt semester. Läkaren sa att jag kunde glömma att jogga på ett bra tag. Men det gör jag ju inte ändå så det är ju lugnt! Cykla sa han inget om så det ska testas så fort jag kommer i en sko!

Så så häftigt var det att bryta tån, och vad lär vi oss av detta? Jo: att det inte är någon idé att nöta på bromsen om det ändå
är en stillastående cykel som är som farligast.

Ju högre fart man har, ju mindre slår man sig?