det är dom nu

ganska många är vi som fortfarande ser oss som unga. men som ändå börjar känna oss gamla i matchen.
unga men inte i idéal-åldern ( 16-18)
hemmafesternas tid.
nu ser man dom över allt. småsyskonen. dom som vandrarr i våra fotspår, dom som gör samma sak som vi en gång gjorde. dom som har samma problem som vi hade då och dom som äääälska dom problemen. vilken fest ska vi gå på ikväll? är det nån som är själv hemma? hur ska vi få tag på dricka? kan din mamma hämta oss? få jag sova hos dig så mina föräldrar inte märker att jag har druckit? hur många hånglade du med igår? vad ska du ha på dig ikväll?

haha det va fina tider det.
själva har vi plötsligt sorterats in i någon form av vuxenfack av småsyskonen. man förväntas skjutsa eller hämta och gärna leverera dryck.
man kan lockas av att tänka " det va bättre förr"

men istället vaknar jag idag pigg och fräsch och kan tillsammans med henke via sms skratta åt hans systers utrop "åååå jag ska aldrig mer ha fest hemma!"

i triumf men med färskt minne från min senaste fest hemma hos mamma spelar vi denna låt för stackars anna